Gårkvällen blev inte så bra som jag hade tänkt mig - den blev bättre!! Blev upphämtad av min vän och vi åkte för att äta middag i ett köpcentrum i närheten. Jag blev bjuden på middagen och när vi käkat klart sa han att han skulle ner i bilen och hämta något han glömt, det visade sig vara presentkort på MQ. Fick 600kr att sätta sprätt på fortast möjligt :-)
Vilket grej!!!! Hittade två toppar, en kofta och två par kalsonger till maken! Duktiga mig!! Och vilket överraskning. Jag fick äran att bjuda min vän på en glass sen... inte riktigt samma kaliber, men men... Vi hann även prata så mycket och skratta så mycket att jag var helt slut när jag kom hem. Vi pratade massor om livet och kanske främst om arbetslivet. Det känns som att vi inte har tid att ses så mycket som vi skulle vilja och undrade över om det är såhär att bli vuxen?! Är meningen med livet detta ekorrhjul som vi springer runt i och som kallas arbete? När man jobbat klart är man ofta så trött att man inte orkar ta tag i att träffa någon, man vill helst bara hem och självdö i soffan. Dagarna och veckorna går och så inser man att man inte har ork och tid att ha ett umgänge som man skulle vilja. Vi är båda så att vi tankar energi ur möten med människor vi tycker om, och får vi inte träffa dem vi tankar energi ur (som exempelvis varandra) känner man sig dränerad på energi. Det konstiga är att man vet att det ligger till på det viset och ändå tar man sig inte i kragen och umgås! Varför blir det så? Varför väljer man bort sådant som man vet att man kommer må bra av? Är det för att jobbet suger musten ur en fullständigt och man inte orkar nåt mer än att jobba?? En sak som vi kom fram till var att man tror att man alltid måste vara på topp när man ses, så är ju inte fallet, hellre att man ligger skavfötters på soffan och ser en film ihop och småsnackar lite emellanåt och sen åker hem och lägger sig än att man inte ses alls. Varför har vi sånna krav på oss själva att man måste vara pigg och glad varenda gång man ses? Det är man ju inte, pigg och glad jämt menar jag, ska verkligen någonslags prestationsångest göra att man inte träffar sina vänner så ofta som man vill? Nu har vi lovat bot och bättring så får vi se hur det går...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar